Fejkat tegel dagens guldklimp

Idag söndag, kom ungefär 980 personer ut över bron till den lilla ön för att titta, fråga och själva berätta om Stockholmsutställningen. Så många som 70 av dem hjälpte också till att gräva fram lämningarna efter ”Helgeandshuset”.

 

Och det är fyndrikt. Problemet är bara att vi först måste ta oss igenom ett lager av omrörd fyllningsjord med blandat material framförallt från 1700- och 1800-talen. Där finns mängder med djurben, slaktavfall från bland annat häst, ko och gris. Flera av benen har tydliga skärmärken. Vi hittar också keramik, fajans, porslin, glas, kritpipor, järnspikar och mycket mer. Enstaka föremål är äldre än så, till exempel några fragment svartglaserat spiskakel.

 

Men den stora utmaningen är att skilja ut 1897 års marknivå och det material som tillhör utställningens användningstid och rivningsfas från den övriga kulturjorden. Hittills har vi frilagt delar av en stenläggning, men inte kunnat knyta den till något övrigt fyndmaterial. Vi tror fortfarande att det rör sig om grunden till ”Helgeandshuset”, men det blir allt mer uppenbart att lämningarna inte stämmer överens med husets tänkta position enligt den officiella kartan över ”Gamla Stockholm”. Man byggde nog inte alltid så som det var planerat från början.

 

- Vad är det mest värdefulla ni har hittat?

 

Det är en vanlig fråga på utgrävningsplatsen och den kom just som jag hjälpte en pojke att sortera innehållet i hans digra fyndpåse. Jag tvekade först med svaret eftersom det mest värdefulla arkeologiska fyndet inte alls behöver vara ädelt eller vackert utan snarare skulle vara det som bäst hjälper oss att tolka platsen. Hur var egentligen huset konstruerat? Satsade man kanske på en mer påkostad framsida och nöjde sig med en kulissartad baksida? Det var några av diskussionspunkterna under dagen. Och just då såg jag den. En oansenlig bit murbruk med en flat, struken sida där man kan se spår av målad tegelröd färg. Plötsligt var det lätt att svara.

 

- Det här är det hittills finaste fyndet, äntligen en tydlig rest av Helgeandshusets baksida. Du har hittat murbruk som är målat för att se ut som tegel och det är dagens mest värdefulla fynd!

 

Katty Wahlgren

En kopp kaffe för 111 år sedan

För 111 år sedan, år 1897, besökte min pappas morfar det område som vi arkeologer nu undersöker. Han hette Torgny Falk och var trädgårdsmästare från Lundby utanför Västerås. Han utbildade sig i Bergianska trädgården och deltog alltså i Allmänna Konst- och Industriutställningen i Stockholm 1897 där hans inlagda gurkor prisbelönades. Under resten av sitt liv sålde han gurkor, blommor och grönsaker på torget i Västerås.

 

Jag vet inte exakt vilka delar av utställningen som han besökte, annat än att han köpte en kopp kaffe i det Moriska kaffehuset, mitt i utställningsområdet. Kaffekoppen tog han med sig hem och den hamnade i sommarstugan i Norduppland. Idag är den rätt slitet och glasyren har börjat krackelera, men så har den också använts i över 100 år.

 

Kanske besökte trädgårdsmästare Falk ”Gamla Stockholm” och förundrades över den illusoriska modellen av det förflutna i samband med att han tog emot priset för sina Västeråsgurkor. Kaffet torde emellertid ha gjort ett starkt intryck på honom då han tog med sig en kopp hem från utställningen, en kopp som därefter bevarats i familjen.

 

Möjligen fick han koppen i samband med att han köpte kaffe, eller så var han med vid avslutningsdagen den 3 oktober och den plundring av utställning som då ägde rum. Allt som varit välordnat hela utställningssommaren förbyttes på avslutningsdagen till rena skattletingen. Folk tog både löst och fast, koppar, glas, lyktor och möbler lämnade Djurgården för att hamna i folks hem, eller sommarstugor.

 

 

Min pappas morfars kaffekopp som han tog med sig från Stockholmsutställningen 1897. Likadana koppar finns utställda i Historiska Museets utställning i entréhallen.

 

Litteraturtips: Pred, Alan 1991. Spectacular articulations of modernity. Geografiska annaler 43b. Stockholm.

 

 

Jonas Nordin, arkeolog Historiska museet