Kan ni inte bygga upp det igen!

Som arkeolog på en utgrävningsplats har jag många gånger mötts av intresserade frågor, men aldrig förut av så många nya historier.

 

- Vad finns det för lämningar här? Vad har ni hittat? Hur såg det egentligen ut här förr i tiden? Och hur kan ni veta det?

 

Sådana frågor får vi i Gamla Stockholm också, men de som kommer till utgrävningen vill inte bara veta mer om Stockholmsutställningen, många har också en berättelse eller minnessak med sig. Vi har fått höra om sparade, ärvda och loppisköpta chokladkoppar, om en mormors spännande romantiska möten, en kristallkrona från utställningen som numera hänger i ett privathem, om varmkorvar, tekniska innovationer och Frälsningsarméns första ledare i Sverige, Hanna Oucherlony, som hade abonnemangskort på utställningen och om mycket mer. Jag är glad och förundrad över gensvaret på vårt upprop om att bidra med historier kring 1897.

 

Leif, Charlie och Gunnar diskuterar några av dagens fynd.

 

Oavsett om man vet mycket om utställningen eller bara nyfiket flanerar förbi reagerar de flesta besökare samstämmigt när de ser fotografierna från 1897 i storformat som hänger på ön. Väl på platsen är det kanske lättare att ta in storskaligheten i gamla Stockholm och förstå vidden av den 1500-talsmiljö som byggdes upp, om än för en kort tid. Dagens kulturmiljö ger en annan känsla än när man läser om de fantastiska byggnationerna i böcker. Men historiens osynlighet i landskapet är också talande.

 

- Byggde man upp allt detta för en utställning på sex månader? Helt otroligt! Varför har jag inte vetat något om detta tidigare? Men hur fick allt plats här på ön? Och varför rev man det?

 

Det finns något storslaget inte bara i att skapa nytt utan också i att besluta vad som ska försvinna. Allt som byggs är inte menat att bevaras så länge som möjligt. Tänk bara på de gigantiska scenografier som byggs upp för dagens storfilmer och sedan rivs ner. Men för många som fascineras först av bilderna och sen av spåren i marken följs frågorna av ytterligare en, detta trots att vi talar om lämningar efter en kortlivad kulisstad.

 

- Kan ni inte bygga upp det igen!

 

Katty Wahlgren

En kopp kaffe för 111 år sedan

För 111 år sedan, år 1897, besökte min pappas morfar det område som vi arkeologer nu undersöker. Han hette Torgny Falk och var trädgårdsmästare från Lundby utanför Västerås. Han utbildade sig i Bergianska trädgården och deltog alltså i Allmänna Konst- och Industriutställningen i Stockholm 1897 där hans inlagda gurkor prisbelönades. Under resten av sitt liv sålde han gurkor, blommor och grönsaker på torget i Västerås.

 

Jag vet inte exakt vilka delar av utställningen som han besökte, annat än att han köpte en kopp kaffe i det Moriska kaffehuset, mitt i utställningsområdet. Kaffekoppen tog han med sig hem och den hamnade i sommarstugan i Norduppland. Idag är den rätt slitet och glasyren har börjat krackelera, men så har den också använts i över 100 år.

 

Kanske besökte trädgårdsmästare Falk ”Gamla Stockholm” och förundrades över den illusoriska modellen av det förflutna i samband med att han tog emot priset för sina Västeråsgurkor. Kaffet torde emellertid ha gjort ett starkt intryck på honom då han tog med sig en kopp hem från utställningen, en kopp som därefter bevarats i familjen.

 

Möjligen fick han koppen i samband med att han köpte kaffe, eller så var han med vid avslutningsdagen den 3 oktober och den plundring av utställning som då ägde rum. Allt som varit välordnat hela utställningssommaren förbyttes på avslutningsdagen till rena skattletingen. Folk tog både löst och fast, koppar, glas, lyktor och möbler lämnade Djurgården för att hamna i folks hem, eller sommarstugor.

 

 

Min pappas morfars kaffekopp som han tog med sig från Stockholmsutställningen 1897. Likadana koppar finns utställda i Historiska Museets utställning i entréhallen.

 

Litteraturtips: Pred, Alan 1991. Spectacular articulations of modernity. Geografiska annaler 43b. Stockholm.

 

 

Jonas Nordin, arkeolog Historiska museet