Utställningsguide på distans

Igår söndag var det oerhört vackert väder och nästan tusen Stockholmare och turister passade på att besöka vår utgrävningsplats på Djurgården. När man kommer ut på ön får man information och vägledning av arkeologerna och KTH-forskarna på plats men många besökare är nyfikna och går direkt fram till fyndlådan som står på parkbänken. Vi som igår guidade besökare i utställningen på museet såg parkbänken och fyndlådan genom det medierade fönstret. Vi har upptäckt att vi från museet kan guida de nyfikna besökerna på distans: när någon kommer till fyndlådan kan vi dels berätta om fynden, genom fönstret, dels beskriva utställningen. Vi är utställningsguider på distans!

Och det väcker en idé för framtiden: personal på ett museum kan guida på distans, bistå med sin kunskap utan att lämna museet. Tänk om välbesökta platser och historiska monument kunde förses med ett fönster. Besökare ute på Birka skulle kunna tala direkt med en expert på Riksantikvarieämbetet. Just till Birka skulle nog flera museer i världen vilja ha ett fönster. Egentligen bör vi kalla fönstret för en fönsterdörr, den mäter 2×0,9 meter. Nästa gång vill vi göra ett ännu större fönster, för att visa att rum kan förlängas till andra platser, med bibehållen ögonkontakt. 

I lördags fick vi besök av Mia Stewart som studerar osteologi på Stockholms Universitet, hon satte sig genast vi fyndlådan och hjälpte oss att sortera de många benrester som hittats under veckan. Det visade sig att det var mycket häst och korester. (Några av oss försökte förklara detta med att Korvfabriken hade sin paviljong mycket nära ön. Där serverades Sveriges första varmkorv… men det var förstås inte korrekt. När man skapade den konstgjorda ön användes jord från andra platser i Stockholm – som innehöll gamla benrester bl a). Det är ju väldigt värdefullt att snabbt få hjälp att bedöma fynd så snabbt – ibland behövs annan expertis än den som finns till hands på plats. Tänk på möjligheterna at förlänga ett museum till ett annat, i världen, för informations- och  kunskapsutbyte.

Charlie Gullström, KTH Arkitektur

Ett personligt möte på avstånd

Utgrävning inför storpublik tillhör inte en arkeologs vardag, i alla fall inte min. En utgrävning sker vanligtvis på en mer avskild plats, t.ex. i skogsmark eller där en ny väg ska dras. Att sitta vid grävschaktet med en skärslev i handen och systematiskt leta efter fynd i jorden samtidigt som man är sedd från entrén på Historiska museet känns från början märkligt, men efter några timmars arbete blir det mer och mer naturligt och jag bör även tillägga roligt! Det känns otroligt att det med hjälp av modern kommunikationsteknik numera är möjligt att följa vad som sker på andra platser. Man kan bara tänka sig vad detta kan komma att innebära i framtiden. Tänk att få följa en arkeologisk utgrävning från mer exotiska platser som t.ex. Egypten, live, hemma från Sverige!

 

Det känns roligt att denna utgrävning som Historiska museet och KTH har anordnat på Djurgården har uppmärksammats av så många personer (se t.ex. artikel i SvD). Arkeologi intresserar många, inte enbart de som är yrkessamma inom området. Att leta efter spår från forna tider i marken säger mycket om oss själva och vår omgivning. Det ger oss minnen, och dessa minnen tillhör oss alla. Detta s.k. fönster mellan museets entréhall och utgrävningsplatsen är ett utmärkt sätt att förmedla dessa minnen. Här blir det ett direkt möte där den intresserade kan konversera med arkeologen istället för att läsa en arkeologisk rapport som har författas efter att utgrävningen är avslutad och som oftast brukar vara skriven med ett språkbruk som kan vara svårt att förstå. Detta sätt att öppna upp min arbetsplats för så många fler känns både spännande och givande. En rolig arbetsdag helt enkelt!

 

Ida Johansson, student Stockholms universitet och praktikant i projektet

Är du levande?

Den här utställningen genomförs i samarbete med oss på KTH. Vi har utformat ett videomedierat fönster mellan museet och utgrävningsplatsen. Genom fönstret kan besökare se och prata med arkeologer och följa utgrävningen på distans. Det har varit spännande att följa besökarnas reaktioner under första utställningsveckan. Jag har till exempel fått frågan ”-Är du levande?” två gånger. En tjej tog ett rejält tag i glasskivan och utropade ”-Är det inte här man går ut till gården?”

På KTH forskar arkitekter och medietekniker tillsammans om förlängda rum och närvaro på distans. För mer information om vårt arbete, se www.mediatedmuseum.se

Charlie Gullström, KTH Arkitektur