Slutet, men det är bara början…

Nu är utgrävningen avslutad och schakten återfyllda för denna gång. Det har varit några intensiva, produktiva, överraskande och fantastiskt roliga veckor. Vi kan räkna in 4850 besök på ön under 14 dagar varav ca 400 grävde och ytterligare ett par tusen besök på distans inifrån Historiska museets entréhall. Många valde att uppleva evenemanget från båda sidor.

 

Besökarskaran var brokig och spännande. Här fanns de redan initierade, de som ville veta mer om Stockholmsutställningen, de förvånade förbipasserande som blev förundrade över vad som en gång byggdes upp på platsen, de som intresserade sig för hur distanskommunikation kan fungera och de nyfikna barn och vuxna som gärna ville pröva på att gräva själva. Till de sistnämnda kan vi räkna kulturministern, som kom cyklande en dag i regnet för att delta i utgrävningen.

 

De arkeologiska spår vi upptäckte visade sig bli ganska svårtolkade, delvis för att undersökningen var så småskalig och nog hade vi gärna fortsatt lite till för att reda ut några fler frågetecken. Under de sista dagarna förstod vi att stenläggningen som vi tidigare hade tolkat som grund för 1897 års torg snarare är en rest av det gångstråk som byggdes för en entré till Skansen efter utställningen. Det syntes först när man bröt upp stenarna i anslutning till ”Helgeandshuset”. I raseringslagret från ”Helgeandshuset” kom vi ner till en mindre fyndrik nivå, som istället innehöll mycket tegel, en del av en trappsten, bitar av taket och möjligen golvsten. Därunder fanns ett bränt lager och sen vidtog sannolikt konstruktioner som tillhör byggandet av själva ön. Det går ju inte att gräva till orörd mark på en konstgjord ö.

 

På utgrävningens sista dag la några av våra engagerade grävare ner skärslevarna och började finkamma buskagen vid sidan om utgrävningsschakten för att ta tillvara ytfynd. Då hittade Oscar en liten skärva av fatet till en sådan kopp som Jonas skriver om i ett tidigare inlägg här på bloggen. Man kan urskilja en del av texten kring kanten ”…EN I ST…”.

 

Jag ska inte avslöja mer nu, men vi kommer att bearbeta intryck, fynd och data från inmätta konstruktioner och återkommer med en rapport med tolkningar av de arkeologiska resultaten. Vi ska också arbeta med alla de minnen, tips och berättelser som vi har fått in. Hur projektet sen går vidare är ännu så läge oklart, men det är ingen tvekan om att lusten finns att göra mer. Förhoppningsvis är detta bara början…

 

På återseende!

 

Katty Wahlgren

En kopp kaffe för 111 år sedan

För 111 år sedan, år 1897, besökte min pappas morfar det område som vi arkeologer nu undersöker. Han hette Torgny Falk och var trädgårdsmästare från Lundby utanför Västerås. Han utbildade sig i Bergianska trädgården och deltog alltså i Allmänna Konst- och Industriutställningen i Stockholm 1897 där hans inlagda gurkor prisbelönades. Under resten av sitt liv sålde han gurkor, blommor och grönsaker på torget i Västerås.

 

Jag vet inte exakt vilka delar av utställningen som han besökte, annat än att han köpte en kopp kaffe i det Moriska kaffehuset, mitt i utställningsområdet. Kaffekoppen tog han med sig hem och den hamnade i sommarstugan i Norduppland. Idag är den rätt slitet och glasyren har börjat krackelera, men så har den också använts i över 100 år.

 

Kanske besökte trädgårdsmästare Falk ”Gamla Stockholm” och förundrades över den illusoriska modellen av det förflutna i samband med att han tog emot priset för sina Västeråsgurkor. Kaffet torde emellertid ha gjort ett starkt intryck på honom då han tog med sig en kopp hem från utställningen, en kopp som därefter bevarats i familjen.

 

Möjligen fick han koppen i samband med att han köpte kaffe, eller så var han med vid avslutningsdagen den 3 oktober och den plundring av utställning som då ägde rum. Allt som varit välordnat hela utställningssommaren förbyttes på avslutningsdagen till rena skattletingen. Folk tog både löst och fast, koppar, glas, lyktor och möbler lämnade Djurgården för att hamna i folks hem, eller sommarstugor.

 

 

Min pappas morfars kaffekopp som han tog med sig från Stockholmsutställningen 1897. Likadana koppar finns utställda i Historiska Museets utställning i entréhallen.

 

Litteraturtips: Pred, Alan 1991. Spectacular articulations of modernity. Geografiska annaler 43b. Stockholm.

 

 

Jonas Nordin, arkeolog Historiska museet